Jag skulle gärna vilja vara en sådan där typ som tror på saker. Religion till exempel. Varför kan jag inte vara religiös eller ha en djup ideologisk övertygelse? Vilja något för sakens skull liksom. Men nej jag råkar vara cyniskt, skeptisk och blasé. Jag vet inte vad det här beror på, det är inte som att jag inte försökt. Kommer till och med perioder när jag var yngre då jag försökt hänge åt religion och engagera mig politiskt. Men det har aldrig riktigt kommit någonstans. Det är likadant nu, visserligen är jag intresserad av ”…”. Jag är till och med ganska bra på det, inte så konstigt i och för sig jag gör det hela dagarna på jobbet. Men någon passion är det inte. Det är synd på något sätt, jag skulle nämligen väldigt gärna vilja vara djupt passionerad så där som vissa är. Jag kan tycka att det är lite rörande med folk som går runt och brinner för grejer så där i största allmänhet. Men jag förstår inte hur det går till, jag har aldrig haft den där känslan själv. Jag antar att jag är i samma grej som för någon som försöker författa kärlekspoesi utan att någonsin ha varit kär. Jag kanske bara inte har hittat mitt rätt kall ännu. Men om jag ser till att gå igenom alla platsannonser varje dag och söker och provar på några nya jobb är det ju faktiskt möjligt att jag hittar fram till mitt rätta kall den långa vägen så att säga. Det verkar visserligen osannolikt att jag skulle hitta rätt på en gång med den metoden men jag borde ju i varje fall testa.